Laura Blanco
I mottagningsrummet kände jag för första gången andlighet, kärlek, frid och vissheten om att allt är bra precis som det är. Även om din kropp har slutat fungera för att du inte ger den tillräckligt med näring. Även om du har gjort dig så liten att du har slutat känna dig levande.
I det rummet blev jag liten igen. Jag såg mini-Laura som alltid levt som om det inte fanns någon morgondag, för livet kan vara så roligt utan livets bekymmer!!
Vid ett visst tillfälle möttes våra ögon och det var både smärtsamt och befriande. Att veta att hon förlät mig trots att jag sårade oss så mycket, att hon älskade mig precis som jag var och att hon och alla mina yngre versioner alltid skulle finnas vid min sida.
När jag kom hem hängde jag upp ett foto på väggen av personen jag nyligen upptäckte att jag beundrade: mini-versionen av mig. Hon hade mycket att lära mig. Och även om jag fortfarande var tvungen att lära mig att njuta av att leva och ta hand om mig själv, var det den vackraste starten jag kunde ha begärt på denna fridsväg som jag fortfarande vandrar idag och alltid kommer att göra. För det finns inget vackrare än att bli kär i den man är.
Så den som läser detta. Vet att du är älskad. Jag älskar dig. Men jag vill också att du ska älska dig själv. Gör något som får dig att känna dig levande! Hitta och skydda din frid. Fråga efter hjälp. Njut av ditt eget sällskap. Och glöm inte att dela ditt ljus med världen. Jag lovar att det kommer att föröka sig så mycket att du inte vet var du ska lägga det.
header.all-comments