Elodie McCormick
Min familj och jag hade varit i Texas i omkring tre månader när min mamma ringde mig en dag från sitt hem i England.
”Jag vet inte, mamma”, sa jag till henne, ”men det känns som om något ska hända i dag, och jag vet inte om jag kommer att gilla det.”
När min man Matthias kom hem den kvällen sa han: ”Jag har något att berätta för dig.” Jag förstod genast att han skulle åka bort, men jag hade inte väntat mig att hans militäruppdrag skulle vara i ett helt år. Vi hade två veckor på oss att förbereda för hans avfärd. Jag fällde många tårar under den tiden.
Det var ett jobbigt år. Att inte ha min man hos mig eller min familj i England i närheten skrämde och oroade mig, men det var också en härlig upplevelse för mig som nybliven mamma till ett litet barn och för oss som familj att lära oss hur vi kunde fortsätta växa andligt.
Vi hade redan etablerat dagliga vanor att be och läsa skrifterna som familj. Så när Matthias och jag hade möjlighet att prata med varandra, vanligtvis via Skype, brukade vi be och läsa skrifterna tillsammans.
När jag läste skrifterna på egen hand och med min man kom jag hela tiden att tänka på en viss vers: ”Var därför vid gott mod och frukta inte, för jag, Herren, är med er och ska stå vid er sida” (L&F 68:6). Sedan insåg jag att jag alltid hade kunnat lita på min himmelske Fader.
Jag är tacksam för de små och enkla saker som var till välsignelse för vår familj. Vår himmelske Fader verkade alltid välsigna oss genom någon som hjälpte oss när vi behövde det som mest.
Comments